…måste något skrivas här. Det här går inte an.

Snart. För just nu är jag alldeles för ledsen eftersom kär vän är ännu ledsnare.

Men bilder finns på grynen som växer och står i. Håll ut!

Skickar tröst och tankar till S. Tusen kramar från oss.

I morse, när Josef läste i en av sina pekböcker utbrast han till sina föräldrars stora
förvåning: “Klocka”. Bara så, helt rent och tydligt. Till saken hör att pappas första
ord var just klocka!

Titta! En klocka!

Josef kan, med solen i ryggen och med självförtroendet på topp, promenera
ca 10-15 steg åt gången.
Därför var det hög tid att köpa hans första skor så att han kan leka utomhus
i det sköna vårvädret. Valet föll på ett par stabila “trainers”.

Med nya skor kan man leka på gården!

…och i sandlådan!

Mamma C övervakar.

Nu har den intensiva födelsedagsmånaden inletts: under loppet av drygt en månad fyller alla
fyra familjemedlemmar år! Pappa och Lydia inledde i början av mars.

Lydia var tyvärr sjuk och lite febrig på själva födelsedagen, men lite firande på
morgonen med frukostbricka på sängen blev det ändå.

På söndagen efter blev det släktbesök och tårta, här väntar Lydia
tålmodigt på att få blåsa ut ljusen. Hon har redan en födelsedagspresent
på sig, en klänning från moster Lotta.

Äntligen!

När pappa fyllde år fick han bland annat två sittpuffar
med förvaringsutymme inuti i present. Barnaskaran kom
dock upp med ett alternativt användningsområde!

Men Josef!

För ett par månader sedan, när vi var tvingade att ta krafttag med Josefs
läggningsrutiner införde vi en badstund varje kväll innan läggdags. Innan hade
Josef varit tveksam till vatten i alla dess former, men efter någon vecka med
dagligt badande började han förstå att det inte är så dumt att plaska omkring.

Numera är entusiasmen påtaglig när badvattnet tappas upp!

Som mamma skrev i det tidigare inlägget var Josef och kompisen Bruno
och kollade in kulturhusets utställning “noll till ett”. Utställningen är,
som namnet antyder riktad till barn från noll till ett år och består av ett
stort rum helt i vitt där det finns ett landskap av kuddar, speglar och
draperier där småttingarna kan husera fritt ackompanjerade av meditativ
musik.

Josef kröp runt och hade kul första halvan av den inbokade timmen,
sedan tog pappigheten överhanden och han tillbringade resten av
tiden i min famn.

Speglarna var intressanta!

…nu har tiden gått ut och Ronnie har inte bloggat. Men ursäkta honom, snälla, det är mitt fel nämligen. Jag har influensa och maken får dra hela lasset själv. Det enda jag orkar göra är att hänga framför tv och dator. Men nu börjar det nog vända iallafall. En dag till, sen går jag upp.
Imorgon ska Josef och Ronnie tillsammans med kompisen Bruno och mamma Petra till Noll till Ett på Kulturhuset. Jag och Josef har varit där förut. Det var fint. Alldeles vitt. De ska ta med kamera så fina bilder kan nog utlovas. Tills dess får ni nöja er med den här mobilbilden som jag tog där.

Jahapp, i takt med att Josefs sömn förbättras har vi mer tid till att hålla bloggen uppdaterad.

Nyligen blivna pappalediga pappa svär härmed på heder och samvete att nytt material ska
hamna här åtminstone en gång i veckan.

Pappaledighet när det är som mysigast!

Lydia har utvecklat i det närmaste ett beroende av “Fem myror är fler
än fyra elefanter” och även Josef visar ibland visst intresse av vad
som visas på TV:n

Vi vet inte om det beror på överdosen av “Fem myror”, men häromdagen skrev
Lydia sitt namn på badrumsväggen. Y:et liknar kanske mer ett V och A:et är upp och
ner, men ändå lite imponerande, eller hur?

Vattenfärgerna är annars ett populärt tidsfördriv. Lydia söker här inspiration
för ett nytt mästerverk!

Deltagandet i luciafirandet på dagis blev mer seriöst i år. Lydia såg en
bild på ett luciatåg och blev kär i stjärngossens utrustning. Här
är Lydia och bästa kompisen Vega i sina luciautstyrslar.

En vanlig syn på buss 40 en vardagsmorgon strax före 9: Lydia och Vega laddar
för en ny dag på dagis.

Söt bild på mamma och Josef från jul.

Deadlinen för att skicka in till bebisar på nätet i VLT(pappas hemtrakts lokaltidning)
närmade sig med stormsteg, så vi var tvungna att ta en anständig bild på Josef för
ändamålet. Sagt och gjort: vi körde en liten fotosession med sagda modell i det härliga
vädret på innergården. Bilden ovan blev till slut utsedd till vårt bidrag.

Lydia ville också vara med: “Vill gosa med Josef!”

…och hon fick också posera lite!

Den 8/4 var väntan på lillasyskonet över! På kvällen den 7:e drog värkarna igång och
vattnet gick. Vi ringde in barnvakt till Lydia, åkte in till SöS och 14 tuffa timmar
senare hade en liten(nåja) kille på 3900gram och 51cm sett dagens ljus för
första gången.

Det är en liten känguruunge vi har fått, han vill bara vara och sova
nära oss, helst på oss.

Det är en riktig mönsterbebis som låter oss sova ordentligt på nätterna och
som bara skriker när han är hungrig. Amningen har också funkat hyfsat bra
från start. Det enda riktigt stora problemet just nu är att vi inte kan komma
överens om ett namn. Heta alternativ just nu: Tim, Eskil (Ronnies förslag)
Bo, Josef, Östen (Christinas förslag).

I en av sina få längre stunder då han varken äter eller sover. I likhet
med sin syster har han starka nackmuskler, han kan redan lyfta på huvudet
och hålla det hyfsat länge.

Hur tar Lydia det då? Jovars, hon klappar honom ibland, säger godnatt till
honom och tittar intresserat emellanåt. Men i stort så försöker hon nog att
låtsas som att det regnar och inte låta sitt liv påverkas alltför mycket av den
märkliga lilla bebisen.

Ett stort intresse just nu är att lära sig läsa och skriva. Hon vill
se sitt namn skrivet i alla möjliga sammanhang -”Skriv Lydia!”

Omgiven av sina presenter efter tvåårsdagen.

Glad åt de på rea nyinköpta stolarna till hennes rum.

Nu har vi äntligen lite nya bilder att visa. Och lite nyheter att komma med. Fast de flesta vet nog nu…
Den 11 april är det nämligen beräknat att Lydia ska få ett syskon. Vi kallar den för Pippi nu medan h*n ligger i magen. Egentligen borde h*n väl få en egen blogg, men är man lillasyskon så är man. Då får man hänga på storasysters blogg.
Lydias känslor inför att få ett syskon är lite otydliga än så länge. Vi försöker prata om magen och att det är en bebis i och det brukar hon upprepa. När jag drar upp tröjan så säger hon: Känna magen! Klappa magen! Hallå bebis! Krama magen, pussa magen. Hejdå bebis! Så något går ju fram iallafall. Undrar bara om hon förstår att den kommer ut också och ska bo här.

Här är Lydia glad i soffan. I förgrunden kan man skymta magen med lillasyskonet…

Krama magen…

Ibland behöver man inte välja napp. Stämningsfull bild…

Lydia har kommit på vad kuddkrig är. Hon har en giftig backhand.

Två av Lydias favoriter: Farfar och Varför då?

När vi går och fikar vill naturligtvis Lydia smaka av allt.
T o m citron går bra!

Men banan är bättre!

Mycket tid tillbringas i Högalids parklek, man kan göra
massor av saker: gräva….

Klänga runt i massor av roliga redskap…

Gunga….

…och så här glad blir man när man tar en brödpaus!

Ättekniken har gått framåt ordentligt sedan Lydia började på dagis.
Mamma och Pappa får INTE hjälpa till alls!
Vi skaffade ett speciellt överdragsplagg som utifall hon skulle tappa
mat på sig, men det händer inte alls ofta!

Men mackan är nog godast i alla fall!